Weekly News

Pär Holmgren, Naturskadespecialist vid Länsförsäkringar ENERGI & MILJÖ

Dags att nödlanda innan vi kraschar

Klimatet förändras på jorden. Ur ett geologiskt tidsperspektiv är det som sker just nu snarast att likna med en explosion. Visst. Det har varit ungefär lika varmt på planeten vid tidigare tillfällen. Senaste tillfället är för cirka 125 000 år sedan. Då var havsnivån mellan sex och nio meter högre än i dag. Senaste tillfället med lika mycket koldioxid i atmosfären som nu, då var haven 15 till 25 meter högre. 

Det är tre miljoner år sedan, och det är egentligen det enda tillfället vi kan jämföra med i klimathistoriken. Där hamnar vi antagligen; när klimatförändringen har gett nya förutsättningar för vårt samhälle och livet på planeten – några tusen år från nu. Det även om vi lyckas med det politiska målet att begränsa den globala uppvärmningen till två grader.

Den senaste rapporten
från FN:s klimatpanel visar att vi nu har en kvarvarande ”koldioxidbudget” på mindre än 800 miljarder ton att släppa ut, om vi ska ha minst 66 procent chans att hålla uppvärmningen under två grader. Budgeten minskar snabbt med cirka 35 miljarder ton per år och även om de globala utsläppen inte har ökat de senaste åren så har de inte heller minskat. Inom något årtionde behöver de vara så gott som helt borta. Vi behöver sluta använda fossil olja, naturgas och kol, och dessutom utveckla teknik som kan binda mer kol från atmosfären än vad vårt samhälle släpper ut.

Uppvärmningen kanske vi människor kan hantera och anpassa oss till; inte överallt – men i delar av världen, exempelvis här i Sverige. Det blir däremot betydligt svårare att klara av förändringarna i nederbördsklimat. Ökad avdunstning gör att torra områden blir ännu torrare; och mer nederbörd totalt gör att blöta områden blir ännu blötare. Skyfallen blir intensivare, med ökade risker för svåra översvämningar i främst våra tätorter. Många vattendrag riskerar återkommande perioder med höga flöden – i södra Sverige som en följd av stora regnmängder under vinterhalvåret; i norra Sverige åtminstone vissa år i samband med snabb avsmältning av snön och svår vårflod.

Ta en titt på en världskarta; nästan alla riktigt stora städer ligger vid kusterna, ofta vid en flodmynning i någon form av deltaområde. Det är precis de platserna där de stigande haven under hundratals år framöver lär orsaka störst skador. Är det på grund av det kanske dags att stimulera tillväxt och befolkningsförflyttningar till andra, mer säkra städer?

Det finns förhoppningsvis fortfarande tid för att göra någon form av relativt mjuk nödlandning om hela samhället hjälps åt med omställningen. Det krävs initiativ och nytänkande i alla sammanhang; och kommer att leda till stora utmaningar – men det går att klara av.

Alternativet; att kraschlanda – med en uppvärmning på mer än två grader – går däremot antagligen inte att klara av.


Dela artikeln

Journalist

Pär Holmgren

Fler artiklar